Sydafrika

Not: Ockie är numera läkare i Kanada

Tvistens Frikyrkoförsamling

Sydafrika

 

Sydafrika behöver knappast någon längre presentation. Det är ett land som varit i fokus under flera decennier. Inledningsvis under den svåra tid när apartheidpolitiken kastade sin mörka skugga över landet.

På den tiden fruktade många den dag då de svarta skulle revoltera. Man förutspådde en blodig kamp. Vi vet hur det blev. Plötsligt hörde vi talas om Nelson Mandela, en antiapartheidkämpe som suttit inspärrad under sammanlagt 27 år! När han frigavs väntade sig många möta en blick fylld av hat. I stället mötte man en man vars ögon utstrålade vänlighet och nyfikenhet. Den förre straffången blev landets president och hans ledarskap präglades av tanken på försoning i stället för rättegång och vedergällning. Nu är Mandela död (december 2013). Vi hoppas och ber att de ledare som kommer efter honom ska hålla fast vid denna fredens väg.

 

Tvistens Frikyrkoförsamling har sina rötter i Fribaptistsamfundet. Redan 1892 startade samfundets missionsarbete när två unga kvinnor, Matilda Gustafsson från Grytnäs i Dalarna och Amy Bull från Ryssby i Småland, reste ut till Sydafrika. Här kom de att arbeta på en liten plats kallad Bethany. Snart följde flera missionärer efter och fram till 1908 hade ytterligare fjorton rest ut till Sydafrika. Därefter har många följt efter och arbetet fortsatt samt vuxit.

 

Tvistens Frikyrkoförsamling stödjer sedan flera år ett

arbete som letts av Hasse och Kerstin Persson. Efter Hasses död har Kerstin fortsatt arbetet. När krafterna

sinat i takt med stigande ålder har hon kanaliserat medlen via en lokal församling. Vi bad Kerstin själv beskriva lite av arbetet:

 

”Här kommer uppgifter om när Hasse och jag på Guds kallelse kom till S. Africa. Hasse reste ut i början av 1949 och jag 1950. Vi var förlovade då Hasse reste och gifte

oss 1951. Båda reste vi ut som praktiska arbetare. Hasse som byggnadsarbetare för att bygga kyrkor skolor mm.

och jag var sjuksköterska-barnmorska. Vi var först på Ekupumuleni och sedan på Sunbury. Då det blev stort behov av en missionär i Paulpietersburg blev vi flyttade dit och Hasse fick ta ansvar och ledning av det evangeliska arbetet där. Guds stora gåva till oss då var den gode, gudfruktige, hjälpsamme och trofaste evangelisten Shabangu, som var ett verkligt stöd i de nya uppgifterna . Jag hjälpte till med kvinno- och barnverksamhet.

 

Vi kom till Howick på gamla dar. Baptistförsamlingen här har ett enormt stort kristet socialt arbete bland zuluerna i ett stort tättbefolkat område, Phuphumeni, där omkring 80 % av den arbetsföra befolkningen är arbetslös och många är HIV/AIDS sjuka. Mot bakgrund av tidigare arbete med sjukvård, söndagsskolor, fadderbarn, barnbespisning mm så var det naturligt för mig att hjälpa till med det lilla jag kunde. Jag berättade för mina släktingar och vänner om de stora behoven här och jag har fått förmedla gåvor till ”Ethembeni Place of Hope” som arbetet kallas. Till det har också tillkommit en privat kristen förskola. ”Gods little Lamb ” Skolan är på ett annat område men får stöd av församlingsmedlemmar och även den skolan har fått av era gåvor. Må Gud välsigna er för att ni beder och understöder detta stora arbete.”

 

Vill du veta mer om den verksamhet vi stödjer i Sydafrika kan du gå in på församlingen Howicks hemsida som du finner under fliken länkar.

 

 

 

Minnesord över Kerstins make, missionär Hans Persson

Nedtecknade i tidningen Dagen 2007 av tidigare sekreteraren för Fribaptissamfundets Yttre Mission, Barbro Wennberg, Tidaholm

 

* 20 september 1919

14 juni 2007

Hans Persson, tidigare missionär inom Fribaptistsamfundet, har fått flytta till sitt himmelska hem.

 

Han föddes den 20 september 1919 i Åhus, som son till en ålafiskare, och fick efter en tids sjukdom hembud i sitt hem i Howick i Sydafrika den 14 juni 2007.

 

Hans Persson växte upp i ett kristet hem, kom tidigt till tro och upplevde kallelse till missionstjänst i södra Afrika. Hans var inte i första hand förkunnare och hade ingen teologisk utbildning men var en mycket duktig snickare och byggare och ville tjäna Herren med praktisk tjänst.

 

Vid sin utresa 1949 var Hans förlovad med Kerstin Svensson från Vänersborg. De hade träffats på en missionsförberedande kurs i Åhus och gifte sig 1950 på missionsstationen Ekupumuleni i Zululand och fick fyra barn, Lasse, Ulla, Ockie och Gittan. Alla barnen är verksamma i Sydafrika utom Ockie som numera är läkare i Kalifornien. (se not nedan!)

 

Hans Perssons huvudsakliga uppgift i Afrika var att bygga kyrkor och pastorsbostäder till den nationella kyrkan inom Scandinavian Independent Baptist Union (SIBU) samt uppbyggnad och renovering av missionsstationerna på Sunbury, Vryheid och Paulpietersburg, där familjen var bosatt under större tiden. När kyrkor och pastorsbostäder överlämnades till SIBU 1977 fortsatte Hans som rådgivare åt den infödda kyrkan.

 

Efter sin pensionering 1980 bodde familjen den första tiden kvar i Peulpeitersburg men efter en tid av sjukdom flyttade Hans och Kerstin ner till Howick vid sydkusten. Där har de deltagit i en församling som har ett omfattande arbete bland aids-sjuka.

 

Hans Persson var trogen sin kallelse och många kyrkor och pastorsbostäder både i städer och reservat vittnar om hans insatser och yrkeskunnande. Tillsammans med sin hustru kom han att betyda mycket genom att ge både andligt och materiellt stöd till den infödda kyrkans medarbetare och de fick många vänner i Paulpietersburg och senare i Howick.

 

Under vistelserna i Sverige reste de runt och berättade om arbetet i Sydafrika och fick stöd för sitt arbete bland fattiga och sjuka barn.

 

Närmast sörjande är hustrun Kerstin och de fyra barnen med familjer samt många släktingar och vänner både i Sverige och i Afrika. Vi saknar en god och trogen arbetare och önskar frid över hans ljusa minne.