Ingemar Sollin

Ingemar Sollin

Tvistens Frikyrkoförsamling

 

 

Ingemar föddes den 24 augusti 1922 som yngsta barnet i en syskonskara på tre. Fadern var målaremästare och familjen bosatt i Lindesberg, en bruksort i Bergslagen. Han avled den 10 januari 2001.

 

Liksom sina två äldre syskon utbildade Ingemar sig till folkskollärare. Sin första tjänst tillträdde han på Östra Hästholmen 1946. Där fick han bland annat vara med om den stora ungdomsväckelse, som då drog fram i denna del av Blekinges skärgård. Ingemar kom att bli Blekinge trogen. 1987 avslutade han en 41-årig lärartjänst i våra bygder, då han pensionerades från Jändelskolans högstadium i Jämjö.

 

1946 blev Ingemar medlem av dåvarande Fribaptistförsamlingen i Tvisten. Här gjorde han under resten av sitt liv en stor insats. Ingemar var under många år ledare för församlingens ungdomsverksamhet. I styrelsen tjänade han som sekreterare och mot slutet som vice ordförande. Han var även församlingens organist.

 

Ingemar hade många uppdrag i Fribaptistsamfundet centralt. Han var bland annat ledamot av Missionsstyrelsen och Ungdomskommittén. Under många år lade han ner ett omfattande arbete i redaktionen för samfundets ungdomstidning Ung Kontakt. Ingemar var också starkt engagerad i tillkomsten av Fribaptistamfundets egen psalmbok liksom den ekumeniska psalmboken från 1987. En vers som Ingemar kom att älska finns i psalm 236, vers 4. Psalmen är skriven av Bo Setterlind och den stämmer väl överens med Ingemars eget liv.

 

Lägerverksamhet för ungdom låg Ingemar väldigt varmt om hjärtat. 1939 deltog han i samfundets första ungdomsläger på Kåfalla Herrgård utanför Lindesberg. Där träffade han för övrigt Ethel Dahlbeck, som påsken 1947 kom att bli hans hustru. 1942 cyklade Ingemar tillsammans med en stor skara kamrater den långa vägen från Lindesberg i Bergslagen till Blaklycke utanför Jämjö, för att vara med på det första ungdomsläger som hölls i våra trakter. Detta blev sedan upptakten till flera decenniers intensivt arbete i lägerverksamheten. Ingemar var bland annat under flera år ledare för Kristendomsskolan på Kåfalla Herrgård, en gedigen kristendomsundervisning för tonåringar i internatmiljö.

 

Ingemars stora intressen i övrigt var litteratur och botanik. Det omfattande biblioteket i hans hem bär vittnesbörd om detta. Blommor var hans stora passion. Utanför sitt hem i Möckleryd anlade han en blomsteräng som efter många års träget arbete resulterat i en enorm blomsterprakt. Ingemar katalogiserade vid ett tillfälle sammanlagt 156 olika växter på ängen! Många vänner uppvaktades på sin födelsedag med en blombukett som innehöll lika många olika arter som antalet år!

 

Ingemar var spänstig. Både i kropp och själ. På sin första tjänst chockade han elever och föräldrar med att gå på händerna den en halv km långa vägen mellan skolan och sitt hem!

Hans underfundiga och lågmälda humor uppskattades av alla.

 

Ingemar var inte de stora ordens eller de yviga gesternas man. I stället tonade i honom fram bilden av en lågmäld, pålitlig och varm medmänniska med ett hjärta som räckte till för många. Ingemar var lugn och eftertänksam. När många kom med snabba, säkra uttalanden satt han stilla och lyssnade. Då andra sagt sitt, kom Ingemar med några väl valda ord som fick alla att se frågan på ett nytt och klarare sätt.

 

Ingemar tog sin kristna tro på allvar men han ville inte tala om sig själv eller sin insats. Han tyckte inte den var så märkvärdig. Hans fick betyda mycket för alla i sin omgivning.