Jonas Mattsson med familj. Ett levnadsöde i Dalarna med anknytning till Fribaptistsamfundet. Om du klickar på bilden ovan kan du ta del av berättelsen,

Bakom bilden ovan ligger en berättelse av Gottfried Möllersten. Han var mångårig söndagsskollärare i Salem, Lyckeby, numera Korskyrkan. Här kan du få inblick i Tvistens tidiga historia. Gottfrieds fina blekingska dialekt får du på köpet!

                                                                                                                13 maj 2021

Kära vänner,

Vi skickar er hösthälsningar från Mpongwe! Vi hoppas att ni mår bra i Herren, vilken “säsong” ni än må befinna er i. Denna Kristi Himmelsfärdsdag önskar vi er Guds frid.

“När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse...  Låt oss träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.”   Hebreerbrevet 4:14, 16                                                                      

Att träda fram till nådens tron

Kyrkohistorien visar oss att väckelser kommer efter Guds folks ihärdiga bön. Covidsjukdomen som har drabbat världen, och behovet därför att skydda oss själva, har gett oss mer tid att bedja fokuserat, för människorna och situationerna här i Mpongwe Baptist Association (MBA).

När vi träder fram till nådens tron där Jesus vädjar för oss (Romarbrevet 8:34) förtröstar vi på att Herren gör mycket mer än vad vi kan be eller tänka.

Hans Namn och hans Ord

År 1931 förde Herren  Anton Johansson hit till Mpongwe för att göra hans löftesord och hans namn stort  över allt annat.  Före den tiden, också sen dess, har Guds fiende velat förhindra att Guds Namn och hans Ord skall vara i centrum i världen som han har skapat, och även i församlingen.

Fastän det förekommer mycket aktivitet och sång  i MBAförsamlingar, finns det behov av en förnyad fokusering på Herren Jesu Namn och hans Ord i hans seger och auktoritet. Vi känner att, trots att bibeln är tillgänglig, används den ofta inte som daglig föda i en personlig relation med Herren Jesus. Liksom en plantering behöver sol för att växa och bli stark, behöver en kristen Guds Ord.

Vid början av året ordnade vi kopior av en ett-årig läsningsplan för att kunna läsa igenom Nya Testamentet på ett år. Den förbereddes både på engelska och lamba. Vi delade ut den till våra nyckel ledare och till andra som var intresserade. Vår

förhoppning var (och är) att detta skall hjälpa stimulera våra pastorer och alla församlingsmedlemmar till en regelbunden läsning av Guds Ord.                                                                                                                             Vi känner så mycket vikten av att alla troende skall känna hur livsviktigt det är att läsa Guds Ord dagligen. Vi befinner oss ju i en andlig kamp. Och vi hoppas på en förbättring i denna insikt av att läsa Guds Ord dagligen.

Vi ber också för Baptist Union of Zambias Literaturkommite i deras projekt om en nytryckning av Nya Testamentet och Psaltaren, som Henry och andra har gett mycket tid till att göra nödvändiga rättelser.

“Dom har stulit min tvål!”

Hon brukade komma ofta, och gick sakta och böjd från sitt lilla hus en bit ifrån missionsområdet fram till där vi bor - mor Chikoloma, en änka. Hon hade sett efter fyra eller fem barnbarn som, den ena efter den andra, hade dragits in i ett dåligt liv av dryckenskap, och barnbarnen ibland missbrukade henne.

En dag kom hon besviken och lite förargad och sa, “Dom har stulit min tvål!” (som hon hade fått av oss veckan innan). En gång hade vi fått en pumpa av henne som tack för hjälp – lite socker, matolja, eller pengar för att köpa träkol. “Jag är för gammal nu för att gå och samla ved,” hade hon sagt.

Innan folk drabbades av coronavirusen brukade vi sitta med henne och be

tillsammans. Vi uppmuntrade henne att ta del i församlingens cellgrupps samlingar för bön och bibelläsning som förekom nära där hon bodde. Men hon deltog inte så mycket i dessa samlingar.

Under följande månader, när hon hade svårt för att ta sig omkring och blev mer sjuklig, brukade vi skicka matpaket till henne med Fitnes (en syster som hjälper oss med att köpa matvaror på marknaden en gång i veckan).

När mor Chikoloma dog blev vi chockerade och ledsna när vi hörde att den lokala församlingen hade inte velat dela Guds Ord vid hennes begravning (troligen pga hennes brist på deltagande i gudstjänster, och barnbarnens lösaktiga liv... fast efteråt hörde vi att pastorn hade kallat barnbarnen och talat till dom...).

Vi är övertygade att, om Jesus hade ännu varit på jorden som människa, hade han varit där på begravningen och tröstat  familjen, och han hade förkunnat Guds ord för dom. Han sa ju att, “Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden, ‘Barmhärtighet vill jag se och inte offer.’ Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Mateus 9:12-13.

“A lick and a promise”  (dvs “En slickning och ett löfte”)

Under sin senaste resa till stan, som hon gör varannan månad, för att köpa matvaror och utföra andra ärenden, tog Stella med sig våra mobiltelefoner för att få dom omregistrerade. Den unge mannen som arbetade vid telefon-kontoret var hjälpsam, och hade sin mask på sig. Men rätt vad det var, med Henrys telefon i sin hand, kände han behovet av att dra ner sin mask och peta i sina tänder. Efter att ha dragit på sig sin mask igen, fortsatte han att arbeta med Henrys telefon med samma fingrar!

Denna händelse beskriver ungefär hur de flesta zambiers reaktion är till myndigheternas regler om hur man skyddar sig mot covid sjukdomen.

I sitt förvånat och förvillat tänkande kom Stella ihåg en idiom som hennes mamma ofta använde, en gammal engelsk idiom.  Hon brukade säga att nånting gjordes som “a lick and a promise,” för att beskriva ett snabbt och slarvigt försök att göra nånting.

Den yttre och den inre plågan

“Var är din mask, min broder? Nej, stanna där du är, kom inte närmare..!”  Så många gånger måste vi förmana den som har kommit till vårt hus utan att ha satt på sig sin

mask. Förra veckan gällde det en ung man som hade kommit från MBA kontoret med en vattenräkning.  Det ser ut som att barnen i Stellas Good News Club, som kommer nu och då för att hälsa på oss, är mera noga att följa de Zambiska Hälsovårds reglerna om att skydda sig mot Covid infektion, än vad dom vuxna är. 

Det är nästan som att den “yttre plågan” (coronavirusen) har visat på den mycket mer farliga “inre plågan” (att man inte bryr sig om myndigheternas auktoritet och upproriskt litar på sitt eget förstånd).

Ett studium utfört vid Universitetets Tränings Sjukhus i Lusaka (se bilaga) fann att många av dödsfallen som orsakats av Covid 19 i Zambia är inte upptäckta eller registrerade.                                                                                                                       Mpongwe har inte undkommit  denna plåga. En släkting till Stellas kollega dog av covid19 på sjukhuset här i Mpongwe i början av året. Man höll den sedvanliga  tredagars begravningstraditionen för honom.  Många här ikring, också några sjukhusarbetare, drabbades av denna sjukdom tidigare i år.

Gudstjänster fortsätter att hållas i församlingarna men man tar ofta inte hänsyn till covidrisken. Ett möte kan hålla på i två eller tre timmar ibland, och alla körerna sjunger utan masker, och många av gudstjänst deltagarna är utan mask.

En kär äldstebroder i vår lokalförsamling dog förra månaden i vad som sas var “malaria”...  Han ledde en gudstjänst samling bara fyra dagar före hans bortgång.

En mera positiv sida är att Zambia fick den första vaccinen (228 000 Astrazeneca) för en månad sen och en frivillig vaccinerings kampanj, öppen för alla, utvecklar sig mer och mer. Trots detta är det många som inte ser behovet av att vaccineras. Vid det lokala Mpongwe sjukhuset är det bara ungefär 170 människor som har kommit frivilligt för att vaccineras.      

Vi själva fick den första vaccinationen här hemma i vår trädgård i måndags. Vi skall få den andra delen efter 10 veckor. Vi är så tacksamma för denna möjlighet och ber om visdom för myndigheterna i vaccineringen eftersom man varnar för en tredje våg av infektioner som kan drabba folk de kommande månaderna.

Smaka och se att Herren är god 

“Tack för karamellerna!” säger Bufwayo (tio år gammal) bakom sin mask, och stående en säker distans från oss i våran trädgård. Barnen ser ut att ha tagit till sig regeln om att gå med mask på sig, som man är tvungen att göra i skolan.  Under påsken skickade Stella kort med karameller i paketen, till alla barnen som kommer till hennes Good News Club samlingar, för att påminna dom om Herren Jesu stora kärlek till dom.

Före covid anfallet här, hade Stella använt mycket tid till att undervisa och uppmuntra sina barn (6 till 14 år gamla) om att tillbringa en stund med Gud i 

bön varje dag. Det var stort att se dom växa i sin tro, t.ex. Bufwayo  som bor med sin mormor, och har lätt att gråta; Precious (12 år) som skämms ibland för att vara vindögd; Isaiah (15 år) som är föräldrarlös, som är en av de äldre barnen, och som till Stellas glädje, har valt att stanna kvar i Good News Club gruppen.

Vid början av detta år skickade vi en kopia av en andaktsbok med sex månaders andakter för barn, till var och en av dom som är i hennes Good News Club. Vi ber att dom skall läsa Guds ord dagligen och växa i deras tro och förtröstan på Jesus.

Dubbel välsignelse  

Vid denna vår ålder kan man börja förvänta sig “dubbla problem”! Som, t.ex, att skriva samma meddelande ett par gånger till samma person. När man sen upptäckt vad man har gjort, hoppas man att mottagaren skall fördubbla sin förbön för ämnet som han eller hon mottagit!

Sen covid sjukdomen drabbade världen har risken övervägt fördelen för Henry (med sin låga immunitet) att våga åka iväg för att regelbundna blodprov kan tas på honom, som rekommenderades av läkaren han träffade i januari 2020. Men han är så tacksam för att han förtsätter att känna sig frisk, och kan motionera varje dag, fastän han går lite mera böjd än tidigare, men utan att känna någon krämpa.  Vi känner oss så välsignade att ha denna tid tillsammans och att få vara här vid Mpongwe och vi uppskattar varje tillfälle då vi kan läsa och dela, sjunga och bedja tillsammans.  Ja, yttermässigt bryts vi ner, men inombords förnyas vi dagligen!

Och i denna “säsong” fortsätter vi att söka vara hans vittnen – han som lovade den

dagen, när han blev upptagen till himlen, att han skulle alltid vara med oss (Mateus 28:20).

Vi önskar er Guds frid,

Stella och Henry     

Bön och Lovsång:

-  Om väckelse: Att Guds namn och Guds Ord skall bli det centrala i de troendes liv

    och i församlingarna i MBA.

-  För ledare och alla troende (äldre och yngre), att följa ett dagligt bibelläsnings

    program.

-  För Baptist Union of Zambias Literaturkommitte, att det skall ordnas med en

    nytryckning av den Nya Översättningen av Lamba bibeln, i första hand en

    nytryckning av Psaltaren och Nya Testamentet.

-  Att församlingarna (inklusive oss själva) skall vara “kanaler” av Guds barmhärtighet.

-  Att de troende och församlingarna skall vara föredommen i lydnad för Gud vad      

    gäller hälsovårds myndigheternas regler.

-  För en effektiv vaccineringskampanj och att Zambias invånare skall bli villiga att bli  

    vaccinerade mot covid19.

-  För att vi kunde ta emot den första delen av Astrazeneca vaccinen utan problem

    här hemma.

Det har kommit ett nödrop från Furuboda:

Gymnastiksalen behöver renoveras och kostnaden beräknas till 400 000 kronor.

Detsamma gäller simhallen. Där är kostnaden högre: ca 2 miljoner.

Sammanlagt alltså 2 400 000. En stor summa förstås. Dock har redan 1 miljon kommit in genom gåvor från privatpersoner. Nu vädjar Furuboda om hjälp att samla in det som saknas.

Gåvor betalas in
på plusgiro 900594-3 eller
swisha din gåva till 900 59 43