Tvistens
Missionshus
Tvistens Frikyrkoförsamling
Zambia
Vårt missionsarbete i Zambia (dåvarande Nord Rhodesia) startade 1931. Två missionsstationer byggdes: Mpongwe och Mwelushi.
Zambia ligger i södra Afrika på en högplatå mellan 900 – 1500 meter över havet.
Befolkningen uppgår till 13 miljoner. Huvudstad är Lusaka med cirka 1,2 miljoner invånare.
Zambia är rikt på mineral (särskilt koppar) och gruvnäringen har varit en betydande inkomstkälla för landet.
På Mpongwe missionsstation skedde en omfattande utveckling under sjuttio- och åttiotalet då Fribaptistsamfundet med stöd av medel från Sida kunde bygga upp ett helt nytt missionssjukhus. För att trygga elförsörjningen till sjukhuset byggdes även en kraftstation i en närliggande flod och för att garantera mat åt patienterna anlades en större farm med spannmålsodling och boskapsuppfödning.
Sjukhuset har 6 avdelningarna (män, kvinnor, barn, förlossning, TB och nutrition), 2 operationssalar, röntgen, laboratorium, blodbank, kök, tvätteri, apotek och underhållsavdelning. Sjukhuset fungerar nu som ett av två distriktssjukhus i området som har ca 110 000 invånare.
Arbetet vid Mpongwe startades av Anton och Signe Johansson som tillsammans med sina tre barn kom till Mpongwe 1931. 1974 bildades Mpongwe Baptist Association (MBA). MBA har idag ca 13 000 medlemmar i ca 163 församlingar. Man samarbetar med Baptist Union of Zambia (BUZ) och driver med dem en pastorsutbildning vid Fiwale Hill Bible College, 3,5 mil från Ndola i Kopparbältet. Här ges en 2-årig ”Certificate of Theology” kurs (baskurs för pastorer).
Ansvaret för missionsstationen liksom sjukhuset ligger nu helt på den inhemska kyrkan men med visst understöd från Sverige. Henry Holmgren, missionärsson född på platsen, och hans hustru Stella gör fortfarande en mycket stor insats genom undervisning och stöd till den infödda församlingen och kyrkan. Tvistens Frikyrkoförsamling har fortsatt understödja deras arbete.
Ytterligare information om Zambia och Mpongwe kan du få via en länk på denna hemsida. Den går till föreningen ”Friends of Mpongwe”.
Julhälsning
Henry Holmgren
tors 23 dec. 17:01
Kära familj och vänner,
Det är Herren som regerar. Han är i kontroll.
När vi läser igen dessa dagar om händelserna som ledde till Jesu födelse, blir vi påminda om att i varje detalj så fullkomnade Gud sitt ändamål, och även i dag fullkomnar han sitt ändamål för oss och för vår värld.
Därför kan vi sjunga tillsammans med dom som är i himlen,
“Hallelujah! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung.
Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning!”
Uppenbarelseboken 19:6,7
Vi önskar er och er familj en välsignad Jul! Och må ni få uppleva Guds medlidande närvaro varje dag i det nya året 2022.
Guds frid från fästningen Holmgren (se nedan)
Henry och Stella
Tre böneämnen:
Säkerhet
Vid två skilda tillfällen, några veckor emellan, och medan vi var båda uppe och engagerade i huset, kom en tjuv och stack sin arm genom olika fönsteröppningar vid vårt hus, och med djävulsk tur lyckade dra ut våra två gamla Nokia mobiltelefoner. Han tog också Stellas bibel och andra andaktsböcker i vilka hon hade bevarat hennes före detta mors kort och andra dyrbara minnen.
Vid det sista tillfället måste tjuven ha kommit in i köket (vi satt då i matsalen och åt vår kvällsmat) och tagit en ficklampa och nyckeln till köksdörren.
Följande dag sattes det dit ett nytt lås i köksdörren, och nu måste vi låsa dörrarna varje gång vi ut och in! Vi är inte rädda för tjuven, men för skadan han orsakat.
Sen såg vi en orm nära köksdörren i dag, och dom finns också på bakgården...
Och omikron varianten har ökat i landet som har gjort att många fler har infekterats av covid sjukdomen.
Sorg
En nära kvinnlig vän till oss, som också hjälper oss med att handla matvaror och annat på marknaden – Fitnes heter hon – har drabbats av en stor sorg i sin familj. Förra veckan begick hennes sonhustru självmord i deras by genom att dricka gift. Hon och hennes man hade bara varit ihop i två år, och dom hade ett litet barn.
Vi ber om förbön för Guds tröst och beskydd för dom alla, och för Guds folk att veta hur dom kan motarbeta självmords gisslan som blir allt vanligare i samhället.
Frön och Sådd
Efter de första regnskurarna, som vi skrev om i vår förra uppdatering, har vi här i Zambia upplevt en ovanlig torrperiod som varade i nästan en månad. Detta orsakade stor oro i samhället där man är van vid att ha sått sin majsfrö i åkern före jul.
Vi är så tacksamma nu för att regnperioden ser ut att ha kommit. Vi ber om Guds fortsatta välsignelse och kraft för alla som nu har börjat med arbetet i sina åkrar.
DEcember 2021
Kära Bengt och Birgitta, och hela Tvisten församlingen,
Vi skickar er en stor TWATOTA UKWAKUTI ! (det är Lamba för "TACK SÅ MYCKET") för ert generösa understöd! Må HERREN välsigna er rikligen!
Det är så många vi kan hjälpa på grund av er - änkor och andra som nu kämpar för att få ihop pengar den här tiden för att skaffa gödning och säd för att plantera i sina åkrar. Och dom uttrycker sin stora tacksamhet till Herren när dom får hjälp!
Just nu går Zambia igenom en ovanlig period utan regn som gör jordbruksarbetarna betänksamma och ibland bekymrade. Vi ber tillsammans med dom om att regnet skall komma som det borde göra.
Må Gud välsigna ert vittnesbörd i Tvisten för Herren Jesus! Det var en fin julmarknad ni hade!
Guds frid i denna Adventstiden!
Henry och Stella
Henry Holmgren
ons 10 november 2021
Kära vänner,
Vi hälsar er från ett grönt Mpongwe. Några tidiga regnskurar har kommit, men nu är det mycket torrt och varmt igen. Alla här omkring kommer att börja med det tunga arbetet att förbereda sina åkrar för majsplantering. Vi lever på Guds Ord och ordning, “Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik ... Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer,” Psalm 65:10, 11.
Våra hjärtan är fyllda med tacksamhet till Herren för hans rikliga omsorg och försörjning för oss. Vi mår bra och fortsätter här i vår förbönstjänst, och i det skriftliga arbetet här hemma. Henry och Stella kollar den nya översättningen av bibeln till lambaspråket som används i dag. I första hand kollar vi nu Nya Testamentet och Psaltaren. Sen kollar Henry livshistorier av en del lokala kristna, och församlingsledare, som kan vara till uppmuntran för framtida generationer.
Vi blev vaccinerade i juli med den andra dosen av Astra Zeneca vaccinen, och vi hoppas att vi skall få den tredje dosen också. Antalet av dom i Zambia som är coronavirusen infekterade är låg för närvarande. Men bara 3% av befolkningen har blivit helt vaccinerade. Vi fortsätter därför att vara försiktiga, för man förväntar att en fjärde våg av infektioner skall komma om några månader.
Pastor Adamson Shamfuti har beslutat att avbryta sin tjänst som Direktor för MBA. Edwin Chipelelo, som är räkenskapsförare i MBA, och har blivit allt mer involverad i MBAs ledning, har valts som t.f. Direktor. Han får hjälp av Justin Munkupa, som är Styrelseordförande för MBA. Den nya Direktorn kommer att väljas under de kommande månaderna. Bed med oss att någon efter Guds hjärta skall bli vald. “Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat,” (1:a Samuelsboken 16:7).
Vi tackar Gud för Zambias fridfulla överförande av makten efter landets presidentval i augusti. Den nya Presidenten, Hakainde Hichilema, är en ekonomist som försökte sex gånger att bli president. Han har lovat ekonomisk reform och bra arbets möjligheter.
Zambia har för närvarande en utländsk statsskuld på 14 miljarder US Dollar, och den nationella inflationen står på över 22%. Matpriser har gått upp betydligt de senaste månaderna, såväl som gödningsämnen för jordbruk.
De senaste veckorna har vi här i Mpongwe haft besök av svenska vänner:
- Tre unga damer från EFKs så kallade “Step Out” Program kom i september, och kommer att vara kvar tills i januari 2022.
- EFKs Afrika Direktor, Anneli Dagernäs, kom för några dagar för att besöka “Stepoutarna” och för att följa upp andra projekt som EFK utför tillsammans med MBA.
- Anders Ivarsson och Lars Gustavsson (som har varit missionärer i Mpongwe) var här i tre veckor för att hjälpa MBA med en inspektion av missions farmen. Dom utförde också behövliga reparationer till en del av våra boningshus, också i det hus Stella och jag bor i.
- Annette (Henrys bror Gunnars dotter) och Sofia (Anders Ivarssons dotter) kom för att uppmuntra och diskutera med deras lokala kollegor angående ett program som har startats här i Mpongwe mot missbruk, bl.a. av alkohol.
- Cama (som i sin barndom adopterades av en svensk missionär och som växte upp i Sverige där hon har familj) kom nu tillsammans med Annette och Sofia för att besöka sin biologiska zambiska familj.
På grund av covid infektionerna kände vi en del bekymmer angående dessa besök. Men vi tackar Gud så mycket för den stora välsignelsen som alla har varit för oss och för alla här i Mpongwe! Vi ser Guds omsorg och tillgivande i överflöd!
Vi ber att också ni mår bra, och att ni också får uppleva Guds omsorg och överflöd i den “säsong” ni befinner er i.
“Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud, kan trösta var och en som har det svårt,” enligt 2 Korinthierbrevet 1:4.
Guds tröst,
Henry och Stella
12 april 2020
Kära vänner,
Här kommer en till hälsning på påskdagen från en solig höstdag här i Mpongwe! Må ni, liksom vi, också uppleva den Uppståndnes Jesu älskande närvaro med er i vilken som helst “säsong” ni befinner er i. Han förblir trofast! Vi hoppas ni mår bra – kropp, sinne och ande. Vi mår bra – så tacksamma att få vara tillsammans, och få vara tillsammans i Herren.
Vi har varit självisolerade under flera veckor nu pga hotet genom “covid-19 virusen” och är särskilt försiktiga pga Henrys låga immunitet, och genom läkarens råd som vi fick i Sydafrika så fortsätter vi att kolla hans vita blodkroppar som var låga. Läkaren trodde det kunde bero delvis på medicine han tar mot malaria.
Henry känner sig frisk. Han fortsätter vara aktiv, och motionerar varje dag på husets bakgård här där vi bor. Han använder tiden här hemma genom att förbereda anteckningar på lamba för framtida undervisning; översätta material till lamba som han blivit ombedd att göra; redigera och skriva på maskin personliga historiska berättelser som han har samlat från manga av våra ledare här under åren. Diskussioner fortsätter på sammanträden i Baptist Union of Zambias literatur kommitten vad gäller tryckandet av den rättade versionen av nyöversättningen av lamba bibeln (Nya Testamentet och Psaltaren).
Besökare från Sverige (fem som studerar på Götabro och Anders Ivarsson) tyvärr fick lov att avkorta sin vistelse och återvända till Sverige, vilket dom gjorde just i tid. Två dagar efter dom hade åkt stängdes flyplatsen i Ndola pga coronavirusen.
I Zambia har folket förmanats att stanna hemma så mycket som möjligt. Skolor är stängda och större folksamlingar har förbjudits. Kyrkorna är stängda och församlingsmedlemmar har uppmanats att läsa och bedja i sina hem. Vanligtvis har MBA ordnat påskkonferenser med tusentals deltagare, också här vid Mpongwe. Men i år har vi märkt en stor tystnad. Vår lokale församlingspastor, Munkupa, har predikat på radio (Mpongwe Radio) så ordet går ändå ut till många som har haft möjlighet att lyssna.
Vi är tacksamma för statens agerande för att komma till rätta med spridningen av virusen och behandlingen av dom som blivit infekterade. Hit intills har man behandlat 43 patienter i Zambia som infekterats av coronavirusen, med två dödsfall. En av dessa som har infekterats är en man från Luanshya, vår närmaste stad, 65 km från Mpongwe, där vi brukar handla. Två behandlingscentra har etablerats, ett i Lusaka, och ett vid Masaiti som ligger 45 km från Mpongwe. Man befarar att det kan finnas fler som blivit infekterade…
De flesta förstår tyvärr inte faran av denna virus. Marknader är fulla av människor, och likaså transportmedel, som bussar. Staten har beordrat att högst 50 personer får samlas till en begravning och man måste hålla avstånd från varandra. Men i onsdags var det en stor samling på en begravning här i närheten. Den som begravdes hade dött i Lusaka, som har erkänts som epicentrum för virusen och folk har uppmanats att hålla sig där ifrån så mycket man kan. Men det var manga som kom där ifrån till begravningen. Till och med en hövding var med på denna alltför stora begravning.
Det är en stor utmaning här i landet att alla skall se till att man har nog med vatten och tvål så man kan tvätta sig flera ganger om dagen, och i deras små boningshus i byarna att man skall hålla avstånd från varandra. Dessutom är hälsoståndet så att man kan relativt lätt infekteras av den nya “coronavirusen.” Vi ber för personalen på sjukhus, också här vid Mpongwe, att skyddas ifrån virusen.
Regeringens informationsminister har varnat folk i det här fallet emot att lita på vad trolldoktorn kan saga, att han kan hela den som blir infekterad av denna virus.
.
Martin Luther sa följande under den sk “svarta plågan,”
“Jag skall be Gud att han i sin barmhärtighet skall skydda oss. Sen skall jag desinfektera och söka rena luften. Jag skall dela ut medicin och ta den själv. Jag skall avhålla mig från platser och personer där min närvaro inte behövs, så att jag inte smittas och smittar andra, och på så sätt orsakar min egen eller andras död. Om Gud vill ta mig skall han finna mig, och att jag har gjort det som förväntades av mig för att inte vara ansvarig för min egen eller andras död. Om min granne behöver mig skall jag inte avstå från någon plats eller person utan känna mig fri att gå under det skydd jag kan åstadkomma. Detta är att leva i tro och gudsfruktan därför att den är inte tanklös eller dumdristig.”
Så vi försöker att ta vårt ansvar och överlåta oss själva och varandra i vår älskade Faders vilja och vård.
Vi är tacksamma till alla som bad och frågade om det vi bad om förbön för i fjol. Vad gäller säkerheten i missionsområdet har det blivit en förbättring trots att det inte har byggts någon mur. Det blev också för dyrt att bygga en. Under den goda regnperioden vi har haft växte buskar och träd upp igen och det har skyddat oss. Folket här ikring är tacksamma för det som förväntas bli en god skörd av majs i juni.
En del av områdena som drabbades av torka i Sydafrika har fått regn. I andra områden fortsätter krisen. Vi har hört på nyheterna att i Zimbabwe, som ju gränsar till Zambia, riskerar halva befolkningen att svälta om inte världshälsomyndigheterna griper in…
Som det står i Ps.33:20-21, “Vi sätter vårt hopp till Herren, han är vårt hopp och vår sköld. I honom har våra hjärtan sin glädje, vi förtröstar på hans heliga namn.”
Guds frid och glädje,
Stella och Henry
24 oktober 2019
Kära vänner,
Vi hälsar er i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi underbara namn!
I dag firas Zambias Självständighets Dag. Det är 55är sen Zambia blev självständig. Vid midnatt hördes hurrarop och fyrverkeri i Mpongweområdet. Naturen ligger inte efter. Det har planterats ganska många s.k. Flamboyant träd här ikring och dom är nu övertäckta i underbara oranj-röda blommor, just i tid för dagens firande! Vi är så tacksamma för freden vi åtnjuter i Zambia.
Under tidigare år kunde vi räkna med att få en regnskur på självständighetsdagen, men idag ser vi ännu inte något tecken på den välsignelsen. Det är mycket torrt och mycket varmt. I natt hade vi 30graders värme inomhus. Myggen är i full gång och dom har redan många malaria fall som dom behandlar på sjukhuset.
Vi är så tacksamma för att vi har rinnande vatten inomhus igen efter två månader då vi fick fylla hinkar från kranen utanför, för att sen bära in och använda inomhus.
Hela landet kämpar också med brist på elektricitet. Vatten nivån i Karibadammen där vår el genereras är mycket låg, och vi har elavbrott på 10-12 timmar nästan dagligen. Man följer inte någon tidsschema så vi kan inte räkna ut när det blir avbrott!
Henry fortsätter med att kolla översättningen av bibeln till ny-lamba som talas i dag. När nyöversattningen av hela bibeln trycktes för några är sen upptäcktes en del fel som måste rättas innan man kan ordna med en ny tryckning. Han är klar med att rätta felen i översaättningen av Nya Testamentet, och det har kollats av två pastorer. Sen blev Henry ombedd av Baptist Union of Zambias literatur kommitte att fortsätta med att kolla Psaltaren. Man planerar att trycka Nya Testamentet och Psaltaren med en bibelläsningsplan i en nära framtid.
Vi är så överväldigade över hur vår Allsmäktige Gud har använt sig av blott mänsliga redskap för att göra sig känd genom sitt Ord under århundraden. För hundra år sen använde han sig av en av de första missionärena i vår del av Zambia, Dr.Clement Doke, att göra den första översättningen av Nya Testamentet till lambaspråket. Så här skrev han om detta i sina egna ord:
“Jag skall aldrig glömma dagen, den 14:e december, 1918... Det var ungefär kl.1600 . Postbäraren hade just anlänt. Bland andra paket som han hade var ett med en pyjamas som min mor hade skickat. I min ungdomliga översvallande glädje tog jag på mig min pyjamas, satte mig på min cykel och cyklade runt missionssamhället, efterföljd av omkring 60 skolungdomar som sprang och ropade efter mig. Dom såg bara min nya pyjamas. Men det var fullföljningen av översättningen av Nya Testamentet som gjorde mig så upprymd.”
Nu när Henry närmar sig slutet av Psaltaren har Stella föreställt sig honom i en ny löpningsskjorta på våran gamla svenska cykel, och han cyklar runt missionssamhället med barnen från Stellas “Good News Club” som springer efter! :)
På tal om Stellas Good News Club är det en sån glädje att se andlig utveckling i den grupp av barnen (i åldern 7-14 år) som bor här på missionsområdet och som hon undervisar i bibelkunskap varje vecka. Eftersom de flesta har tagit emot Jesus som sin Frälsare, har betoningen i undervisningen varit gemenskapen med Jesus i hans efterföljd, han som är deras bästa vän. Nyligen ordnades det med extra träffar för ätt lära sig hur man kan ha en stund med Gud varje dag.
En blyg 12 årig flicka, Naomi vid namn, som bor med sin moster (som betalar hennes skolavgifter och Naomi hjälper till med att sköta huset) berättade för Stella att “ingen ville bo med mig.” Hon berättade för Stella att hennes mor hade skickat iväg henne frän byn där dom bodde för hon var rädd att Naomi skulle tvingas gifta sig som flicka (som verkar vara vanligt där i bysamhället. Hon hade skickats till olika släktingar tills hon kom till familjen som hon nu bodde hos. Tråkigt nog är det många som, lik Naomi, finns i stora delar av Zambia. Dom har ett stort behov av att veta att Jesus älskar dom och kommer aldrig att lämna dom.
Stellas kolleger, söndagskollärarträningsteamet, fortsätter med att introducera barnlägerverksamheten i MBA. Dom organiserade ett läger mycket framgångsrikt, men, tyvär blev ett annat läger inställt av församlingarnas distriktsledning där lägret skulle hållas.
I morron före gryningen (kl.0300) kommer MBAs generalsekreterare, Langson Makule, tllsammans med MBAs styrelseordförande, Justin Munkupa, att börja på en lång resa för att besöka en nystartad verksamhet i Kabompodistriktet i nordvästra Zambia nära gränsen till Angola. Där tjänar Webby Samutela som missionär tillsammans med sin fru och barn. Vi är så glada att denna resa äntligen blev anordnad, efter att ha flyttats fram flera gånger och var i fara för att bli inställd (som man har gjort med en del andra program, t.ex. den årliga pastorsretreat för att uppmuntra pastorer i sin tjänst).
De ovannämnda ledarna, tillsammans med MBAs Direktor, Adamson Shamfuti, behöver våra förböner för Guds ledning och beskydd i deras ledning av arbetet i MBA församlingarna såväl som arbetet här på missionområdet, och på sjukhuset. MBA styrelsen har inte varit effektiv med att fullfölja sin roll att hålla ledarna ansvariga, och därför går arbetet inte framåt. Våra bröder drabbas av många utmaningar, både utifrån och även inom sig själva. Vi ber om visdom om hur vi kan ge råd genom Guds ord när vi får tillfällen.
Tack för att ni håller oss i era förböner. Han som lovade, “Sannerligen, Jag är med er alltid till tidens slut” (Mat 28:20), han är trofast!
Varma hälsningar från Mpongwe,
Stella och Henry
Påskhälsning från Mpongwe den 18e april, 2019
Kära vänner,
Vi skickar er en hälsning från Mpongwe där påskkonferenser kommer att hållas i många av Mpongwe Baptist Associations 19 distrikt. Tusentals kommer att samlas från torsdag kväll till påskdagen för att, i tacksamhet till Jesus, minnas hans död för oss på korset och fira hans uppståndelse från döden! Bed för all som kommer att tala och undervisa i dessa samlingar.
I sin bok “The Bible that Jesus read” (“Bibeln som Jesus läste”) skriver Philip Yancey om en femårig flicka som kom till hennes nyfödda lillebror, där han befann sig på sjukhussalen, och frågade honom, “Tala om för mig nu, hurdan är Gud?” Flickan trodde att, eftersom lillebror hade just kommit från himlen, måste han veta nånting om Gud. Tyvärr gurglade han till bara och rullade sina ögon!
Men i Jesus har vi ju all den insides upplysning som vi behöver! “Den som har sett mig har sett Fadern ... Jag är i Fadern i mig och Fadern i mig ... Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren ... Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner ... Jag är den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet!” (från Joh.14:9, 11; Joh.10:11; Joh:15:13; Upp.1:18)
Hurudan är Gud? Han är den som älskar, en tillförlitlig vän som lever i oss och som bär oss i alla omständigheter.
Må du få uppleva hans välsignande närvaro och tröst.
Han lever! Glad Påsk,
Stella och Henry
Den 18e februari, 2019
Kära vänner,
Vi hälsar er från ett grönt och fuktigt Mpongwe. Vi tackar Gud för regn som fallit, och att majsen i våra kollegers och vänners åkrar växer fint.
Under de senaste veckorna i Sydafrika har vi upplevt en blandning av starka känslor och mycket att göra. I dag är det en månad sen vi hade begravningsgudstjänsten för Stellas mor. Den var präglad av vackra minnen av mor och av Guds trofasthet genom hela livet. Vi kan ännu inte riktigt fatta att mor är borta – att vi kommer aldrig att se henne mer här. Mors katt som höll henne sällskap de sista sex åren i hennes ensamhet i huset söker henne fortfarande och ser ut att längta efter henne.
Att komma tillbaka till Mpongwe var som att återigen förlora mor. Hon var så mycket en del av våra liv här genom utbyten av mobiltelefon meddelanden som hon skickade dagligen. Nu kom önskan att vilja dela nånting med henne igen genom mobilen, men då kom vi ihåg att hon är bortom räckhåll.
Vi har förlorat, inte bara en mor men någon som bad för oss i detalj i våra liv och tjänst. Ofta sent på kvällen kunde det komma ett meddelande inför nästa dags tjänst, “Jag har bett för er. Må Gud använda er till sin ära.”
Fastän mors kropp blev allt svagare (mest beroende på förlamande ledgångsreumatism och försämrande njurfunktion), var hon klar i sina tankar och sinne. Hon var så klarsinnad att vi kunde inte fatta det när hon plötsligt var “helt borta.”
Vi hade hoppats och förväntat oss att hon skulle “återkomma” som hon hade gjort flera gånger tidigare (som ett av Stellas barn i “Good News” klubben, som hon tyckte så mycket om, skrev så kärt – se bilagan)
Vi är så tacksamma till Herren för att vi kunde hjälpa henne de sista veckorna hon var med oss. När vi ser tillbaka kommer vi på mycket som visade att hon själv var beredd på att flytta hem och ville lämna över “batongen” till oss.
Vi har ett kärt minne från veckan innan mor lämnade. Det var den 3e januari. Henry hade skjutsat henne utanför huset i rullstolen, svag som hon var, för att vara med och se oss plantera några blommor som vi hade köpt åt henne (se foton). Hon satt i skuggan av sitt fikonträd och åt ett fikon som vi nyss plockat, och hon sa (som hon hade sagt flera gånger tidigare), “Bibeln säger att var och en skall sitta under sitt fikonträd” (hon hade läst igenom bibeln årligen de sista 10 åren).
Efter Herren hade tagit hem henne hittade vi ordet som hon hänvisade till, i Mika 4:4, “Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom. Herren Sebaot har talat.”
Mor har fullbordat sitt lopp; hon har bevarat tron. Det som nu väntar är ... hennes eget fikonträd! Aldrig igen skall hon känna av några krämpor, aldrig igen någon rädsla, aldrig igen vara ensam, för hon är nu hemma.
Mor var 82 år gammal. Hon var mor till två tacksamma döttrar, Hannalie och Stella, och en stolt mormor till två dotterdöttrar. Hon vilar i samma grav som hennes man begravdes i, Stellas far, som dog 1991.
Vi har varit och är fortfarande så tacksamma för era förböner för oss, och också för Hannalie.
Vår hälsosituation har vi fått hjälp med, och vi förtröstar på Gud, att han skall bevara oss till kropp, själ och ande under ännu en säsong i sin mission. Trots Henrys problem med båda ögonen kan han se bra igen efter starroperationen och ett nytt par glasögon han har skaffat.
Vi fortsätter att söka Guds ledning och kraft i vår tjänst tillsammans med våra kolleger här i Lambaland i de områden som vi ser som avgörande för Mpongwe Baptist Association.
Henry kollar (och rättar där det behövs) den nya översättningen av bibeln till lamba, och hur den kan bli tillgänglig och bli använd. Stella arbetar för att Barnlägren kan bli en viktig och uppskattad del i söndagsskolarbetet.
Vi värdesätter era förböner för dessa områden i den andliga kampen. Och tack för all uppmuntran och stöd som möjliggör tjänsten här.
Guds frid, Stella och Henry
P.S. I morron förväntas fyra svenska tjejer (studerande från Örebro Missionsskola) som kommer i EFKs s.k. “Step-out” program. Dom blir här i 10 veckors orientering och engagemang i missionstjänst. Samordnande för EFKs Afrika verksamhet, Anneli Dagernäs, planerar en veckas besök, 2-10 mars.
Oktober 2018, Mpongwe, Zambia
Kära vänner,
Det är en vacker solig dag här vid Mpongwe, denna Zambias 54:e Självständighets dag. Som är vanligt under oktober månad, står flambojantträden redan i full blom med sina orange-röda blommor, nästan som om dom ville ta del i dagens firande! Fotot till höger visar det vi ser när vi tittar ut genom köksfönstret på flambojant och frangipaniträden. Att diska är verkligen en välsignelse när man ser detta!
Mangoträden här ikring är fulla av gröna mangofrukter.
Vi är så tacksamma för den fred och öppenhet vi upplever i landet och det är en förmån att få fortsätta tjäna Herren här.
Vi ber om förlåtelse för att detta är den första uppdateringen sen i påskas! Hoppas att ni har saknat oss :) Vi delar nu en del av det som vi har sysselsatt oss med och vi tackar er för era förböner.
Bibelöversättning För några år sen kom det ut en ny översättning av bibeln till dagens lambaspråk. På grund av tryckfel, och andra fel som behövdes rättas till, fick Baptist Union of Zambia literaturkommittén ansvaret för att revidera översättningen. Nu har ansvaret överlämnats till Henry. Han har gått igenom Nya Testamentet, och hans rättelser skall nu bekräftas av två pastorer. Tanken är att nyöversättningen av Nya Testamentet skall tryckas nästa år. Sen skall GT kollas. Vi ber om förbön för detta.
Evangelisation och Församlingsbesök För ett par veckor sen åkte en grupp på över 50 ledande kvinnor från olika MBA församlingar till Ngabwe – området där Sonja och Arne Johansson verkade – för att, tillsammans med de lokala församlingarna, besöka byar och dela evangeliet med folket. Ngabweområdet är, andligt sett, mycket mörkt och i stort behov av församlingarnas utåtriktad verksamhet och förbön. Lastbilstransport och chaufför ordnades genom verkstan vid Mpongwe. En dag besökte dom hövdingen Ngabwe som uppmuntrade och utmanade kvinnorna att fortsätta med denna angelägna verksamhet. Be för församlingarna i Ngabwe, och för hövdingen Ngabwe.
Barnläger Söndagsskollärarträningsteamet hade planerat att barnläger skulle hållas i augusti i år och dessa skulle ledas av söndagsskollärare som dom hade tränat i april.
Tyvärr uteblev dessa läger, en efter en, genom distriktsledarnas direktiv. Fastän träningsteamet blev modfälld finns förhoppningen att, med fortsatt träning av söndagsskollärare, kommer lägren att hållas nästa år, 2019. Vi är tacksamma till Gud för er FÖRBÖN för att lägerverksamheten verkligen skall få ett fotfäste i MBA.
Många sondagsskollärare tränades i femdagarslånga seminarier under maj, juli och september månader. Vi är så tacksamma för de trogna fem lärartränare som ledde denna verksamhet helt voluntärt.
Besök Förra veckan hade vi besök av Annette Sandwall (min bror Gunnars och Ullas dotter), och Sofia Molyneux (Anders och Margareta Ivarssons dotter). Dom kom för att tala med ledarna i kommunen och samordna ett program för att bekämpa alkoholproblemet ikring Mpongwe som förslavar allt fler. Gud öppnade dörrar för Annette och Sofia utöver förväntningarna, och vi hoppas på en början av detta projekt. Många, både äldre och yngre, dras in i alkohol och drog missbruk och sexuell promiskuitet. Vår bön är att de lokala zambier som Annette och Sofia identifierade som ansvariga för detta program skall ledas av Herren i deras strävan att få hela kommuniteten engagerade.
Vår hälsa Stella har haft problem med sina njurar sen i mars. En urolog som hon konsulterade i juli 2018 (under sitt korta besök hos sin mor vars hälsa försämras) trodde att Stellas krämpor berodde på en förminskning av urinröret som orsakade en svullnad av den vänstra njuren. Han sa att han måste undersöka detta närmare, och kanske en operation skulle behövas.
Vi flyger till Sydafrika den 15 nov. och Stella skall träffa urologen den 16e.
Henry skall också opereras - i december för gråstarr på sitt vänstra öga.
Under vår vistelse i Sydafrika kommer vi att bo hos Stellas mor. Adressen är: 8 Cypress Street, Roodepoort, 1724, Sydafrika.
Hur bra det är att ha en trygghet!
“Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt, Men jag har min lycka i att nalkas Gud, jag tar min tillflykt till Herren, min Gud, och skall vittna om allt du har gjort. Psalm 73:26, 28
Gud välsigne er rikligen! Tack för alla förböner. Vi ber också för er.
Era syskon och medarbetare,
Stella och Henry
Sydafrika den 29 januari 2018
Kära vänner,
Under vårt årliga besök till Sydafrika i december - januari var vi och fick våra ögon testade. Henry fick reda på att han hade gråstarr på båda ögon. Han konsulterade en ögonspecialist som, såväl som gråstarr, såg en s.k. “macular hole” (en delning av retina som orsakar oklar och bristande syn) i hans vänstra öga.
Han opererades den 24 jan. Nu måste han konsultera ögonläkaren några gånger för att kolla läkedomsprocessen i ögat. Vi har informerats att det kan ta 6 veckor efter operationen innan det blri märkbar förbättring i synen, och läkedomsprocessen kan fortsätta i flera månader.
Vi är så tacksamma till vår Herre för att Henrys sjukförsäkring, Gouda, har gått med på att betala alla kostnader, både för operationen och för alla konsultationer hos läkaren. Enligt Goudas ögon specialist borde Henry inte flyga förrän efter 6 veckor efter operationen. Det betyder att vi inte kommer att ätervända till Zambia förrän i mars. Vi tackar för er förbön för totalt helande.
Innan allt detta hände var Henry verksam i rättande av tryckfel eller andra fel i den ny översättningen av bibeln till lamba. Förutom detta översatte han anteckningar till lamba av undervisningsmaterial han hade satt ihop för en pastors och ledar kurs.
Stella skulle deltaga i sammanträden tillsammans med s.s.k.läraträningsteamet i februari för att planera för ett nytt seminarium för att träna s.s.k.lärare angående barnläger som skall hållas i april. Hon skall nu förbereda och skicka med epost till träningsteamet förslag hon har för att hjälpa till i planeringen.
I vissa områden i Afrika råder det brist på regn. I Sydafrika har Kapstadsområdet drabbats svårt. Son situationen är nu förutser man att vattenkraner skall vara utan vatten från april månad. Bed för myndigheterna i detta område i deras agerande för en lösning i denna akuta kris.
Bed också för Zambia. Regntiden började mycket tidigare än vanligt mot slutet av fjolåret. Och nu ser det ut som regnet avtar på sinna håll. Bed att detta inte skall orsaka dåliga skördar av majs och andra sädeslag.
Tack för att ni fortsätter att ber för våra ledare vid Mpongwe, och att vår Herres Jesu namn skall äras i alla aspekter av verksamheten i Mpongwe Baptist Association.
Jesus sa att vi inte skulle vara oroliga. Han ger oss sin frid som inte världen kan ge oss! (Joh.14:27)
Guds frid,
Stella och Henry
Judisk historia
Abraham
Judarnas historia går tillbaka till de tre patriarkerna: Abrham, Isak och Jakob. Arma bodde i Ur som var en stad i Babyloniern (nuvarande Irak)
I 1 Mos 12:1-4 talar Gud till Abraham som då hette Abram:
Herren sade till Abram: "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. [2] Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. [3] Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."
A skulle alltså bryta upp från sitt hem och sin släkt. Det måste ha varit ett svårt beslut men gör som Gud har sagt:
1 Mos 13:4 Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han1 Mos 13: lämnade Harran.
Abram var alltså 75 år. En aktningsvärd ålder.
I 1 Mos 12:7 förklarar Gud vad som är syftet med resan: Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina ättlingar skall jag ge detta land." Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.
Abram var alltså 75 år och hade inga barn. Han invände mot Gud:
24 år senare var han 99 år. Gud talade då åter med honom
1 Mos 17:1-5 När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. [2] Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik." [3] Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: [4] "Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. [5] Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.
Kanaan är i Gamla testamentet i Bibeln namnet på landet väster om floden Jordan, senare känt som kungariket Israel och - efter det israelitiska folkets splittring i två riken - sydriket Juda respektive nordriket Israel. I Nya Testamentet är den romerska provinsen benämnd Judéen resp. Galiléen. Något senare Palestina som romarna till sist kallade landet - samt nuvarande staten Israel och de palestinska områdena Gaza resp. Västbanken. Namnet Kanaan är även känt från äldre egyptiska källor, och landet tillhörde tidvis det forntida Egypten.
1 Mos 15:1-5
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: "Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad." Abram sade: "Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Och han sade: "Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig." Men Herrens ord till honom löd: "Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod." Och Herren förde honom ut och sade: "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli."
Varför valde Gud just Abraham? I 1 Mos 15:6 läser vi Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig. Han var också en mycket gästfri man
I Bibeln kan vi läsa om Isak och hans som Jakob. Hungersnöd bredde ut sig och man fick söka hjälp i Egypten dit Jakob kommit på svårförklarade vägar. Josef förlät sina bröder (De blev förfäder till Israels tolv stammar) och blev väl mottagna i Egypten som var ett bördigt land. Livet för israeliterna fungerade bra till en början, men efter en tid gjordes hebréerna/israeliterna till Faraos slavar. Några hundra år senare uppträdde Mose på den historiska scenen. Den dåtida Faraon fruktade det stora antalet israelitiska barn skulle komma att ta över landet. Han befallde då att alla nyfödda israelitiska gossebarn skulle dödas. Men den israelitiska gossen Mose räddades av Faraos dotter, eftersom Moses syster hade lagt honom i en vasskorg i floden Nilen och hoppats på det bästa. Mose blev adopterad och uppfostrad som prins vid Faraos hov. Efter att ha slagit ihjäl en egyptisk slavdrivare som piskade en israelit tvingades Mose fly. Under flykten fick Mose i uppdrag av Gud att föra israeliterna ut ur Egypten tillbaka till det förlovade landet, Kanaan.
Mose
I Egypten behandlas judarna först väl men av nya härskare förslavas de och lever 400 år i hårt slaveri. I 1 Mos 2 och följande kan vi läsa om Mose och hur Gud använder honom och hans bror Aron.-
Efter Många svårigheter befrias judarna och Påbörjar sin återvandring till det utlovade landet.
Folk fördrivs
I landet bodde flera folk. Dessa hade lämnat Guds väg och levde helt Gudsfrånvänt. Gud fördrev dem därför och gav deras plats åt judarna. Gud hade skapat dem och hela världen. Därför hade han makt och rätt att göra detta.
Olika kungariken
Judarna ville vara som andra folk. De bad till Gud om en kung och trots mörka framtidsmoln fick de sin vilja igenom. Saul var den förste. Han började bra men avföll snart och Ersattes av kung David. Jerusalem blev rikets huvudstads. Arkeologer har hittat en 2 000 år gammal inskription som innehåller ”hela” namnet Jerusalem. Det är det tidigast kända exemplet på stavningen ”Jerushalajim”, så som stadens namn skrivs på hebreiska i dag
Davids son Salomo fick bygga det första templet
Romerska väldet
Under århundraden var Israel en romersk provins. ÅR 66 startade ett uppror mor romarna som dock slogs ner och år 70 förstördes det andra templet av romarna och plundrades på sitt innehåll.
År 132 inleddes ytterligare en treårig revolt ledd av Simon Bar Kokva. Även denna slogs ned. och judarna fick inte längre no i Jerusalem. Stadens namn ändrades till Aela Capitolina. Judarna fick inte längre bosätta sig i staden utan fördrevs.
Korsfarartiden
är ett tragiskt kapitel i judarnas historia. Alltsedan har judarna haft en önskan att återvända. Små skaror hade redan tidigt återvänt.
Theodor Hertzl bildade en politisk rörelse _ Sionismen som arbetade för detta mål i full skala. Det skulle dröja till långt in på 1800-talet innan tanken på allvar väcktes om att alla judar borde flytta till det land som deras avlägsna förfäder en gång flytt ifrån cirka 50 generationer tidigare. En återkommande judisk bön hade visserligen hela tiden varit ”nästa år i Jerusalem”, men det hade framförallt haft en religiös, andlig innebörd.
Under den andra halvan av 1800-talet, under intryck av tidens nationalistiska stämningar och en antisemitism som på många håll växte i styrka, började allt fler judar, särskilt från Östeuropa, flytta till Palestina för att bosätta sig där. De var pionjärer för sionismen, en nationalistisk rörelse som formellt grundades 1896, det år då den österrikiske journalisten Theodor Herzl publicerade boken Dar Judenstaat (Judestaten). Själv var Herzl inte religiöst praktiserande jude, utan snarare agnostiker,
Under århundradena styrdes sedan Kanaan av olika härskare. Samtidigt spreds judarna ut över världen. I Sverige tror man att den första juden bosatte sig på Gustav Vasas tid.
På 1800-taqlet var Israel i stort sett öde.
Mark Twain var en amerikansk författare, reporter och tidningsman. Mark Twain var lots på flodbåtar 1857–1861 och fick sitt litterära genombrott år 1865. Han är mest känd för romanerna Tom Sawyers äventyr från 1876 och Huckleberry Finns äventyr från 1884. PÅ slutet av 1800-talet reste h runt i Israel. Han beskrev landet som öde (det fanns då totalt 25 000 inv. – idag ca 1 miljon)
England
Vid tiden före första världskriget hade det islamiska, Ottomanska väldet makten över Israel. Engelsmännen besegrade dem och fick efter kriget Nationernas Förbunds uppdrag att Styra området.
Balfourdoktrinen
Den 9 november 1917 publicerades en kort artikel i tidningen The Times, under rubriken ”Palestina för judarna”. Själva texten bestod nästan enbart av ett par rader, skrivna av Arthur Balfour, Storbritanniens utrikesminister. Det väsentliga löd som följer: ”Regeringen ser med välvilja på upprättandet av ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina, och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den tydliga förutsättningen att inget kommer att göras som kan vara till men för de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land.”
Englands regering svängde dock 180 grader. Araberna började opponera sig. Till slut böjde man sig och tog avstånd från det man tidigare sagt.
NU ströp man invandringen till Israel.
Redan före Hertzl framträdande hade judar alltså börjat återvända. Främst från Tsarryssland
Första invandringsvågen 1903 kom sedan 35 000 Judar till Israel. 1904 till 1914 Ytterligare 40 000. En tredje våg 1919 – 1923 var på 40 000.
En fjärde kraftig våg kom efter 1925 och omfattade 80 000. Dern största vågen kom sedan 1929 – 1939 då ca 250 000 invandrade.
. Det var den 17 februari 1939, drygt tre månader efter den tyska Kristallnatten. I Uppsala hade studenterna kallats till ett möte för att besvara frågan om Sverige borde ge asyl åt tio judiska läkare på flykt undan Nazityskland. Majoriteten av studenterna svarade nej.
1930-talet tog den judiska inflyttningen fart på allvar, i takt med att det nazistiska mörkret sänkte sig över Europa. I praktiken skapades då vad som brukar kallas ”fakta på marken” – en verklighet bortom teorier och slagord, som i det här fallet bestod av en inofficiell judisk stat, komplett med en egen, relativt välutrustad armé.
Éviankonferensen hölls den 6–15 juli 1938 i Évian-les-Bains hölls på initiativ av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Representanter för 32 länder under Myron Charles Taylors ordförandeskap diskuterade en enhetlig plan för hjälpen åt flyktingar från Tyskland och Österrike. Syftet var att ordna en internationellt organiserad utvandring av politiska flyktingar, offer för nazistregimen, och att lösa de förföljda tyska judarnas bosättningsproblem i främmande länder. Inför konferensen framlagda rapporter visade, att redan vid denna tidpunkt 125 000 personer hade flytt från Tyskland och Österrike. Antalet som på grund av ras- och religionsförföljelse eller av politiska skäl behövde utvandra uppskattades samtidigt till 700 000. Grannländernas regeringar meddelade att de inte kunde omhänderta flera flyktingar såvida de inte befriades från dem som redan hade mottagits. Med undantag av Dominikanska republiken, som erbjöd sig att placera 100 000 personer i sitt jordbruk, ville ingen regering i Évian lova att öppna fristad för centraleuropeiska flyktingar. Man hyste på flera håll farhågor för att dessa vinddrivna människor skulle dra med sig politiska och sociala konflikter.
Exodus var 1947 ett fartyg med judiska flyktingar som avsåg resa till Brittiska Palestina. Fartyget lämnade Frankrike 11 juli 1947. De flesta emigranterna var överlevare från förintelsen som inte hade inresetillstånd till Palestina. Deras resa fick stor uppmärksamhet i massmedia. Storbritanniens flotta Royal Navy intog skeppet och deporterade alla passagerare till Europa.[1]
Suezkrisen
Det brittisk-franska Suezbolaget, som kontrollerade Suezkanalen, hade tillstånd att bedriva verksamheten fram till 1968, varefter ägandet skulle övergå till den egyptiska staten. Egyptens president Gamal Abdel Nasser beslöt dock att nationalisera Suezbolaget i förtid, den 26 juli 1956, ett beslut som av kanalens ägare uppfattades som en klar provokation och som, enligt deras mening, krävde en motreaktion. Israel, som betraktade Egypten som sin värsta fiende, anslöt sig till planerna för denna motreaktion [förtydliga].[13]
Suezkrisen (hebreiska Sinaikriget") kallas det krig där Israel, Storbritannien och Frankrike anföll Egypten i slutet av oktober 1956. De tre allierade, särskilt Israel, lyckades främst uppnå de omedelbara militära målen, men påtryckningar från USA och Sovjetunionen i FN och annorstädes tvingade dem att dra sig tillbaka
Sexdagarskriget
ide arabiska grannländerna, hade som i de föregående krigen, målsättningen att förinta den judiska statsbildningen. Ytterligare 11 muslimska länder bidrog med trupper till den arabiska sidan.[5][6][7]innan kriget attackerades israeliska städer och byar nära Syrien regelbundet. Israeliska trupper angrep byn as-Suma på Västbanken[16] och i början av 1967 ökade spänningarna vid gränsen mellan länderna. Efter falska rapporter[17] från Sovjetunionen om att Israel var nära att anfalla fick Syrien med sig Egypten och en rad andra arabstater och en militär uppladdning mot Israel påbörjades. I maj började egyptiska trupper marschera genom Sinaiöknen mot den israeliska gränsen, ockuperade en internationell fartygsväg[18] och hotade med att eliminera Israel.[19] I början av juni 1967 bestämde sig därför den israeliska ledningen för att slå till först, hellre än att riskera statens utplåning.
Yom Kippurkriger
Kriget ägde rum på Judarnas heligaste högtid: Yom Kippur och den muslimska fastemånaden Ramadan. Flertalet Judiska soldater hade ledigt och man tvingades till en snabb mobilisering. På morgonen den 6 oktober fick den israeliska underrättelsetjänsten dock ett tips att krig skulle bryta ut samma dag och Golda Meir beslöt därför att mobilisera. Klockan 14:00 gick den egyptiska armén över Suezkanalen och anföll de israeliska ställningarna. Den egyptiska armén kunde snabbt ta sig 10 kilometer förbi kanalen och de första israeliska motanfallen misslyckades. De israeliska styrkorna drabbades initialt av svåra förluster eftersom de inte räknat med att de egyptiska styrkorna hade tillgång till avancerade vapensystem som luftvärnsrobotar och pansarvärnsrobotar importerade från Sovjetunionen.
När egyptierna den 14 oktober beslöt sig för att fortsätta österut blev de tvungna att anfalla utan skydd av luftvärnet, vilket gjorde dem sårbara för israeliska flyganfall. Ett israeliskt motanfall (Operation Gazelle) som leddes av Ariel Sharon (som då var chef för 143:e pansardivisionen) lyckades utnyttja ett glapp mellan egyptiska 2:a och 3:e armén och slå sig fram till kanalen som korsades 15 oktober, vilket öppnade vägen mot Kairo.
Syrierna anföll Golanhöjderna och flera stridsvagnar förstördes, men syrierna stoppades (bl.a. med insats från "The Tzvika Force") och sedan fortsatte Israel sin framryckning till dess att de närmade sig Damaskus och en vapenvila inträdde.
Under tryck från USA, Sovjetunionen och FN ingick parterna då ett avtal om eldupphör. Under 1974 och 1975 kom länderna överens om ett israeliskt tillbakadragande från zonen närmast kanalen. I Israel var kritiken hård mot att landet hade kunnat tas med överraskning och regeringen med premiärminister Golda Meir i spetsen avgick i maj 1974.
Ordet togs i allmänt bruk som det populära namnet på två palestinska upplopp mot Israels annekteringspolitik på palestinska områden.
Intifada
Den första palestinska intifadan började i slutet av år 1987. Våldet hade inte tidigare varit så omfattande och något släppte som legat och grott, möjligen kan en utlösande händelse ha varit att fyra palestinska arbetare dödats i kollision med en israelisk lastbil.[1] Men upproret var dock bara ett led i den hårda konflikt som pågått sedan årtionden. Det som skedde var generalstrejker, man uppmanade andra att bojkotta israeliska produkter och försökte få en inhemsk produktion, självhushållningen ökade, och man gick in i direkta konfrontationer med den israeliska armén med bland annat stenar och molotovcocktails, varpå den israeliska armén svarade genom att använda gummimantlade stålkulor och andra vapen. Intifadan minskade i våldsamhet år 1991 och tog slut i samband med att Osloavtalet undertecknades i augusti 1993 och att den palestinska nationella myndigheten skapades.
Al-Aqsa-intifadan (även känd som den andra palestinska intifadan eller Oslo-kriget) var ett palestinskt uppror mot Israels ockupation av palestinska områden och inleddes den 28 september 2000 i samband med att Sharon gjorde ett uppmärksammat besök på mosképlatsen i Jerusalems Gamla Stad.
Varför byggdes ”muren”?
Nästan alla som kommer till Israel och får se ”muren”, frågar varför den byggdes och varför den fortfarande är kvar. Även de som aldrig varit i Israel kommenterar och frågar om denna mur.
- Under den andra intifadan, al-Aqsaintifadan, som pågick i fem hela år (september 2000–december 2005) mördades drygt 1 100 israeler och drygt 8 300 skadades, många för livet. Självmordsbombare sprängde sig i luften varje vecka på platser med mycket folk, som till exempel i bussar och på restauranger.
- Muren påbörjades 2003 som en säkerhetsbarriär mot självmordsbombarna. Den är cirka 700 kilometer lång och var på sin tid det dyraste infrastrukturella projekt Israel hade åtagit sig. Mindre än tio procent utgörs av en 8,5 meter hög betongmur, resten är ett elektroniskt övervakat stängsel. Barriären har nästan helt eliminerat självmordsbombarnas intrång! Den räddar alltså liv.
- Säkerhetsbarriären är temporär, det vill säga, om den palestinska sidan lovar fred, tas den bort. En ganska enkel ekvation.
- Intifada betyder ungefär ”uppror” på arabiska, och kom att användas av palestinierna mot vad de uppfattade som sin fiende, Israel. Deras ledare fortsätter att uppmuntra till en tredje intifada.
Nedan är ett, av otaliga, exempel på hur vardagen och verkligheten såg ut under den fruktansvärda tid som den andra intifadan pågick. Jag vill alltså att ni ska förstå att följande var vardag under dessa år, och jag vill också att ni ska förstå smärtan, ilskan och förtvivlan som alla israeler kände eftersom alla var drabbade, inklusive jag själv.
En söndag i oktober 2003 kommer jag till skolan, där jag jobbar som engelsklärare. Under helgen har jag med flit undvikit att lyssna på nyheterna och är därför totalt ovetande om vad som hänt. I lärarrummet är stämningen tryckt, och en bild på en av mina studenter står på ett stativ med minnestext på.
Jag vågar knappt fråga vad som hänt med tanke på det säkerhetsmässiga läget i Israel. Svaret kan bara vara hemskt, och det är det. Mycket mer än jag kan ana.
Min student, Tzalik, eller Bezalel (30 år), går konditorlinjen, och i torsdags bakade han en födelsedagstårta åt sin son Liran, som skulle fylla 4 år veckan efter. Tårtan har Tzalik ställt i det stora kylskåpet som konditorerna använder för sina kreationer. På lördagen firar Tzalik sonens födelsedag på restaurang Maxim i Haifa, tillsammans med sin fru, Keren (29 år), sin dotter Noya (1 år) och sin mamma Bruria (59 år).
Bäst de alla sitter och äter, kliver en kvinnlig självmordsbombare in på restaurangen. Hennes namn är inte värdigt att nämnas. Hon ställer sig jämte Noya, som sitter i sin barnvagn, och spränger sig själv i luften. I ett slag mördar hon 21 oskyldiga människor, och skadar 58 lika oskyldiga människor.
Kvar av Tzalik och hans familj är bara födelsedagstårtan till Liran, den tårta som nu ingen vågar röra i det stora kylskåpet i skolan.
Som i en dimma går jag till dagens första lektion, en klass på cirka 20 judiska tjejer och en muslimsk kille. Mitt i undervisningen kommer jag till insikt om vad som hänt och brister ut i hulkande gråt. När mina studenter förstår vad det handlar om, utbryter pandemonium i klassrummet.
En av tjejerna blir hysterisk och skriker på en muslimsk kille, som i sin tur börjar gråta. Det visar sig att hon och flera andra i klassen har familj och vänner som också mördats av självmordsbombare. Vårt lilla klassrum blir hela Israel på några sekunder. Efter kaoset lyckas jag dock få alla att sätta sig ner på golvet, där var och en får säga och ge uttryck för precis vad de känner, i tur och ordning. Till slut sitter vi alla i en stor ring, håller varandras händer, gråter och förlåter.
Samma dag har vi senare krismöte på skolan. Vi lärare sätter ihop ett minneshäfte över Tzalik, som vi överlämnar till hans efterlevande – far och två systrar som inte var med på restaurangen den ödesdigra dagen. Jag är helt utan ord då vi lämnar över häftet, för inga ord i världen kan ge uttryck för allas våra känslor denna hemska dag.
Nu vill jag att ni läsare sätter er in i hur drygt 1 100 (egentligen 9 400) liknande situationer utspelade sig under denna tid – över hela Israel. Smärtan sliter i kroppen på oss som fortfarande är i livet. Ondskan slet sönder dem som inte överlevde.
Löfte om fred finns inte på den palestinska sidan. Tvärtom. Det palestinska ledarskapet belönar terrorister finansiellt (cirka 1,5 miljarder kronor under 2019), bland annat med hjälp av oavbrutet svenskt bistånd som okontrollerat öses över dem. UNRWA fortsätter att indoktrinera barn till att bli jihadister, där mord på en jude är likvärdigt med himmelriket. Omvärlden håller tyst när palestinsk terror drabbar judar, samt då palestinier hyllar Hitler och lovar att fullfölja hans plan.
Därför byggdes muren, och därför står den kvar.
Artikel i Världen idag skriven av Christina Toledano Åsbrink
